I boken Dont’t Make me Think skriver Steve Krug bland annat om hur man bör strukturera en webbsida så att man kan täcka de tre stora områden: användbarhet, användarvänlighet och tillgänglighet. För att nå det här målet bör webbdesignern vara tydlig med vad som gör vad på sidan (ett ord som liknar en länk borde fungerar som en länk), städa upp onödiga texter (inget mer än det som behövs) och organisera innehållet (undersidor, kategorier mm.) på ett ordentligt sätt.

Jag fick i uppdrag att läsa tre kapitel av Learning Web Design. I kapitel två skriver Jennifer Niederst Robbins om skillnaden mellan Internet och Webb, Domain Name och IP, hur en URL är uppbyggd och gör en snabb introduktion av HTML. Kapitel tre handlar om svårigheter som en webbdesigner stöter på medan denne bygger en webbsida samt tips/instruktioner om vad som ska göras eller undvikas för att nå så många som möjligt (ta hänsyn till olika browsers, versioner, olika medier, användares inställningar mm). Det fjärde kapitlet ger författaren en bredare förklaring om HTMLs/XHTMLs struktur och element samt understryker betydelsen av att markera upp koden semantiskt. Dessutom beskriver hon detaljerat hur en syntax är strukturerad.

Jag har också läst en del material om nätjuridik. Mathias Klang förklarar i Copyright och Copyleft skillnaden mellan dessa två begrepp, hur och varför upphovsrättslagen skapades, hur den fungerar och går genom olika licenser och ett licenssystem (Creative Commons). En punkt som jag tycker är viktig är att kunna skilja mellan Copyleft och Copyright samt vad Creative Commons egentligen är. På sätt och vis är det bra att ha i baktanken att Creative Commons (CC) skapades med syfte att förenkla uppdelning av upphovsskyddat material i den digitala världen. Jag anser att en av fördelarna av CC är att flera användare som kommer i kontakt med verket kan utnyttja ensamrätterna till det samtidigt. En annan fördel är att även de som inte ha juridisk kunskap om licenser kan få en idé av sina rättigheter och skyldigheter.